Kategoriarkiv: Livet universum och allting

Plötsligt står jag anklagad för mord

Det slår mig att de som är mot #metoo har en mer vriden syn på människor än att de bara rent generellt tycker att kvinnor är till för att tafsas på och våldtas.

Kvinnor på en arbetsplats vittnar om att de är utsatta för sexuella övergrepp.
Chefen på arbetsplatsen väljer att säga upp sig.

Är han personligen utpekad? Jag vet inte.
Har han sett till att arbetsmiljön är bra? Uppenbarligen inte.

Är jag personligen glad för att han sa upp sig? Om han känner att han inte kan utföra sina arbetsuppgifter så ska han så klart sluta. Men glad? Nä.
Är jag stolt? Stolt? Över vad? Exakt vart ligger min påverkan? Hur ska jag kunna känna stolthet över något jag inte har haft något med att göra alls?
Känner jag triumf? Absolut inte. Jag rycker på axlarna. Faktiskt.
Sänder dock en tanke till kvinnorna på arbetsplatsen med hopp om att de nu får en bättre arbetsmiljö.

Chefen väljer att ta livet av sig.
Varför?
Jag har inte den blekaste aning.
Är jag glad? Absolut inte.
Är jag stolt? Stolt? Över vad?
Känner jag triumf? Triumf? För att en person är död? Krävs det inte någon form av diagnos av det mindre trevliga slaget för att känna triumf över någons död? Så nej. Absolut inte.

Jag lallar runt på nätet. Får veta att det är MITT fel att han tog livet av sig.
MITT för att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp och valt att öppet deklarera #metoo.

För det är nu plötsligt ALLA i hela #metoo-rörelsens fel att han begick självmord.
Får dessutom veta att jag är glad, stolt och triumferande över detta.

Där. Precis där. Där kom det. Hur ser det ut i hjärnan på en människa som tror att jag, du, vi, ALLA, som någonsin varit utsatt för övergrepp känner glädje, stolthet och triumf över att en person vi aldrig träffat är död?

Plötsligt överträffas alla sexuella övergrepp i världen av en mans självmord.
De kvinnor som vittnat om dessa övergrepp skall nu skämmas. Vi ska förstå att det som hänt oss är INTET värt jämfört med detta. Att denna mans liv är mer värt än att miljoner och miljoner kvinnor får berätta om övergrepp i sina dagliga liv. Det är vårt fel att han är död. Vi är mördare.

Frågan är vad gör vi åt/med dessa människor?
Är det dags att införa test i skolan? Skattningar som görs av psykiatrin obligatoriska jämte nationella prov? Så kan samhället på ett tidigt stadium fånga upp dem och ge dem stöd.
Införa empati på schemat?

Något behöver ju göras.
”Det är synd om människan.”

No new #metoo

Hejsan!

Bara Lites bidrag till #metoo finns nu i klädform på;
https://represent.com/store/bara-lite-just-a-little

Du kan läsa mer under fliken Represent högst uppe i menyn.
Kampanjen heter No new #metoo och handlar om att förebygga nya #metoo, lägga ansvaret för det där det hör hemma samt kunna bidra ekonomiskt till olika #metoo-projekt.

Vill du bidra så YEY!
Å du…det finns massor av kläder för män med. 😉
Ta hand om dig! <3

Hjärnsläpp?

Plöjer Jessica Jones på Netflix. Såg om första säsongen då det enda jag kom ihåg var att den var bra. Är nu inne i andra. Maken kom hem från jobbet strax efter 22 i går kväll. 23.20 hade jag gjort mig klar för att sova. Maken undrade om vi skulle se melodifestivalen. Jag sa att jag skulle sova. Vadå se på tv? NU? Sen slog det mig. Jag hade missat finalen. Helt. Inte låtit bli att se den. Utan missat att den sändes. Första gången i mitt liv jag missade finalen var i fjol då jag arbetade hela kvällen. Nu missade jag den punkt. Vilket kan bero på att av de låtar jag hört vinner ingen eurovision. Brukar inte se deltävlingarna då det är rena skämtet. I år har jag sett tre och missat den enda som jag hade hopp till. Men jag har hört bidragen jag hoppades på på radion.
Får väl titta idag. Min tippning är att tävlingen inte hålls i Sverige nästa år.
Konklusionen blir ändå; Jessica Jones är bra teve. Riktig bra. 🙂

Knivar i ryggen

November – det var lite stökigt. Bytte jobb. Så det var plötsligt fullt ös medvetslös med att göra julbord. Vilket var jättekul. Sedan kom själva julen. Bästa julklappen var att lillebror kom. En mycket sällsynt gäst. Nyårshelgen blev en repris av 2012. På det sättet att jag fick diskbråck. Igen. Så från knäna upp till revbenen var det bara en enda enorm smärta. Vilket har gjort att jag kunnat göra ungefär noll här hemma. Vilket driver mig till vansinne! Har blivit bästa vän med play-tjänster samt skaffat netflix. Typ så.

Jag har även blivit med två nya jobb. 😀 Som personlig assistent. Operation rädda ryggen. Har gjort intro på det ena och väntar nu på att personen som jag ska ersätta ska sluta. Det andra är en vikarietjänst och intro blir på fredag sedan ska jag jobba mån-sön veckan därpå. Det rör på sig! Hoppar även in på ”julbordsrestaurangen” då och då. När ryggen vill samarbeta.

På tvålfronten är det rätt lugnt. Fortfarande ingen större ordning dock. Det var det där med ryggen. Men jag har ett erbjudande om du vill;
https://www.facebook.com/baralite1/photos/a.844196792392356.1073741827.444297755715597/1383580975120599/?type=3&theater
Så kanske jag får arbetsrum.
Har kunnat göra en hel del handarbete under vintern. En del av det kommer att dyka upp i Bara Lites butik framöver. 🙂

Sköt om dig! <3

Klass 2 varning

Det blåser. Som tusan. Det snöade på dagen men nu är det bara blåst.
Har eldat. Galet varmt! Använde enbart en annan ved idag. Den vi köpte av grannen är redan slut. Riktig jäkla skitved. Skulle, enligt grannen, räcka över vintern. Jag var skeptisk redan från början. Nu är det januari och jag har gått in på reservveden. Den gör det varmt i huset. Bra att veta. Kan minska ner eldningen till hälften tydligen. Vilket är lysande! Då kanske veden räcker till slutet av februari. Vad vi ska göra sedan vet jag inte. Åka till varmare land kanske? 😉

Gatorna tillhör oss

Årets så mycket bättre var klart bäst hittills i alla fall musikaliskt.

Carolas tolkning av Gatorna tillhör oss går på repeat just nu. Blandat med lite andra tolkningar. En lyssning på den, en annan, en till på den, en annan o.s.v.
Den har nånting jag behöver höra. Inte sedan gänget från Göteborg bjöd på den här har jag fått den känslan. Inte riktigt samma kick men å andra sidan är det en ren överlevnadslåt för mig.
Gatorna är mer pepp än överlevnad. Pepp behövs alltid! En gång till..! 😀

Vad lycka INTE är…

Att komma hem från arbetet efter ett pass då de boende jagat livet ur mig och finna ytterdörren öppen. 👿 Det är INTE lycka. Att inse att sonen inte eldat och temperaturen i pannan är 21 grader är INTE lycka. 😡 Att ha en inomhustemperatur på 11 grader är INTE lycka! 😯

Så… elda, elda, ELDA. Å de närmsta två timmarna får jag sitta under täcket och fortsätta hålla mitt nyårslöfte; se mer film! 😉

Gott slut!

Snart är det här året till ända.

Det var klart bättre än det förra men ganska långt ifrån bra…

Jag vågade pröva något helt nytt! Hurra! Byta yrke helt och hållet om än bara på prov. Själva jobbet är helt okej och något jag faktiskt skulle kunna tänka mig att göra. Men jag fixar inte regelverket som omger dessa människor. Det kan inte vara rätt att behöva ansöka om ALLT!
Så jag får nog leta vidare…

Har fått ett erbjudande som innebär en fantastiskt möjlighet att göra något jag tycker om. På ett högst äventyrligt sätt. Frågan är om det är för äventyrligt. Ska fundera några varv på det.

Jag har gått från att vara vårdnadshavare till att vara enbart mamma. Känns oväntat bra! 😀

Har blivit 40 år… Känns… Sådär. Det börjar bli dags att ta en av alla idéer och göra något av den.

Har varit usel på att blogga. Skärpning!

Påbörjade och hoppade av studier. Det var inget för mig. Men jag testade! 😀 Studera gör jag gärna. Ska bara komma på till vad. 😉

 

Gott Slut 2014!

Here I go…

Det blev ett jobb till slut. Därav komplett avbrott av skrivande här. Inte för att jag inte haft något att skriva om, tvärtom, men jag har inte haft ork! 12-timmarspass har varit mer regel än undantag. Har ett ”kortpass” vissa dagar på 6,5 timmar – helt utan rast. Fullständigt utmattande. Så jag har samlat tankarna på hög och en del kommer nog att hamna här. Arbetar inom omsorgen och det är något helt nytt för mig. Att det var usla arbetsvillkor till en usel lön kände jag förvisso till men det här är ju löjligt! Har tillbringat en stor del av mitt arbetsliv inom HRF och det är ett katastrofavtal. Hamnade en sväng i jordbruksavtalet som är ett hängavtal till kommunal och det var lägre än lägst lön. Trodde jag. Som nu har backat några tusen till per månad!!! Hade högre lön på McDonald´s 1999 än vad jag har idag i kronor räknat! Lägg på 15 års inflation på det! Eller helt enkelt använd Big Mac index; Big Mac o c/o 1999 44:- 2014 59:- (enligt sökning på nätet). Ca 20:- mindre i timmen nu än då! Okej, har ingen utbildning inom detta men det hade jag för McD heller… Har en hel del erfarenhet dock samt 15 års arbetslivserfarenhet på det…

Omsorgsarbete är inte för den som vill bli rik. Jo… för dem som äger ”vårdbolag”… DE kan bli rika. De BLIR rika. På arbetarnas och vårdtagarnas bekostnad. Så klart.

Men nu var det inte för att bli rik som jag sökte det här jobbet. Jag ville testa om det var något för mig. Det är det. Så jag fortsätter. På timmar… haha! ännu mindre pengar! Samt studier. För just nu vet jag inte vad annat jag kan göra. Eller vill göra. Back to school…

Det blir aldrig som en har tänkt sig

Planen var solklar!
Flytta närmare stan. Använda våren till att få ordning i nya huset. Skaffa ett sommarjobb som kunde leda vidare till mer jobb. Helst kombinera flera jobb. Samt börja bygga upp ”bara lite”.

Flytta – check.
Det var bara det att när sista lasset var klart, bilen packad med det sista och katterna satt fint i sina burar var det en katt som saknades. Inga problem tyckte jag vi ska hit och städa i morgon han kommer då. Av någon anledning fick maken för sig att katten SKULLE med. Den lokaliserades på höloftet och han klättrade upp på en stege. Men i brådskan missade han den lilla men ack så viktiga detaljen att säkra stegen. Så i närkontakt med betonggolvet kom i tur och ordning hans högra fot och ben, stegen och sist han själv. Tolv dagar på sjukhus med båda vadbenen brutna strax över fotknölarna.

Så det här med flyttstäd, uppackning, möbelmontering med mera har jag fått fixa själv. Vilket väl inte hade varit hela världen om det inte varit för den lilla saken att nya huset är mycket mindre än gamla huset. Samt att ALLA möbler har fått flyttas minst en gång. Jag har slitit och släpat och än är det inte klart. Men det blir. Ska bli. Snart. 😉
Om en vecka slipper han dessutom ur gipset och då kan han äntligen vara lite behjälplig! Till att börja med förvisso bara med att klara sig själv. Inget mer kan du vara så snäll och… hämta, göra, fixa, hjälpa… PUH!

Så var det det där med jobb då.
Det började så bra. Har sprungit på intervjuer sedan i februari. Men det ger inga jobb! Vet ärligt talat inte varför. Allt går bra och slutar med, i bästa fall, ett telefonsamtal med tack men nej tack. De flesta hör inte ens av sig. Något som fullkomligt retar gallfeber på mig! Säg inte att du ska ringa den dagen eller veckan och sedan strunta i det. Vad är det för ett jädra sätt? Säg då att har vi inte hört av oss senast den dagen så har du inte fått jobbet. Hur svårt ska det vara?

Har ännu inte gett upp men börjar känna panik. Fullständigt. Så det blir nog betydligt mer av ”bara lite” än det var tänkt. Vilket i sig kanske bara är bra. Vad vet jag? 🙂