Det blir aldrig som en har tänkt sig

Planen var solklar!
Flytta närmare stan. Använda våren till att få ordning i nya huset. Skaffa ett sommarjobb som kunde leda vidare till mer jobb. Helst kombinera flera jobb. Samt börja bygga upp ”bara lite”.

Flytta – check.
Det var bara det att när sista lasset var klart, bilen packad med det sista och katterna satt fint i sina burar var det en katt som saknades. Inga problem tyckte jag vi ska hit och städa i morgon han kommer då. Av någon anledning fick maken för sig att katten SKULLE med. Den lokaliserades på höloftet och han klättrade upp på en stege. Men i brådskan missade han den lilla men ack så viktiga detaljen att säkra stegen. Så i närkontakt med betonggolvet kom i tur och ordning hans högra fot och ben, stegen och sist han själv. Tolv dagar på sjukhus med båda vadbenen brutna strax över fotknölarna.

Så det här med flyttstäd, uppackning, möbelmontering med mera har jag fått fixa själv. Vilket väl inte hade varit hela världen om det inte varit för den lilla saken att nya huset är mycket mindre än gamla huset. Samt att ALLA möbler har fått flyttas minst en gång. Jag har slitit och släpat och än är det inte klart. Men det blir. Ska bli. Snart. 😉
Om en vecka slipper han dessutom ur gipset och då kan han äntligen vara lite behjälplig! Till att börja med förvisso bara med att klara sig själv. Inget mer kan du vara så snäll och… hämta, göra, fixa, hjälpa… PUH!

Så var det det där med jobb då.
Det började så bra. Har sprungit på intervjuer sedan i februari. Men det ger inga jobb! Vet ärligt talat inte varför. Allt går bra och slutar med, i bästa fall, ett telefonsamtal med tack men nej tack. De flesta hör inte ens av sig. Något som fullkomligt retar gallfeber på mig! Säg inte att du ska ringa den dagen eller veckan och sedan strunta i det. Vad är det för ett jädra sätt? Säg då att har vi inte hört av oss senast den dagen så har du inte fått jobbet. Hur svårt ska det vara?

Har ännu inte gett upp men börjar känna panik. Fullständigt. Så det blir nog betydligt mer av ”bara lite” än det var tänkt. Vilket i sig kanske bara är bra. Vad vet jag? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *